(Tanums, Bullarens m.fl. häradsrätt AIa:33, sid. 491. Bilden från Arkiv Digital.)
"Jon Arngrimsson i Öhn Qwille Sokn
tillika med des hustru Kerstin
Jackobs d:r, instälte sig för
HR:n, gifwande tillkänna,
att som de wäl hafwa haft
barn tillsammans, men
igän genom döden afl:ne,
och de lefwa nu, utj en
sådan tid, som döden
hämptar många till
grafwen, så hafwa de, med
hwarannan öfwerenskom-
mit, änskiönt de begge ännu
äro unga Personer, och
således icke alt hopp om
lifsarf:r ute är, att för-
ordna om sin Egendomb,
huru dermed skall för-
hållas, på det döden sig
för häftigt, må dem öfwer-
raska, och de till äfwen-
tyrs, ej hafwa tid derom
att beställa, som dok icke
gälla kan, om den högste
dem widare med barn
täckas wälsigna, på detta
sättet, att de förunna
och upplåta till hwarannan
all deras lösa och fasta
Egendomb, som den längst
lefwande orubbat, och otiltalt
[fortsättning på nästa sida, utanför bild:]
af den döda makens arf:r
skall få besittia, och rolig
äga; men wid den sidst
aflidande makans från-
fälle, skall den då be-
fintelige Egendomen, för-
delas emillan Man
och Hustruns arf:r, Broder
Broders lut, och Syster
Systers lut, men om
och den längstlefwande
makan, skulle träda
i annat giftermål, och
barn woro af det gifter-
målet, så skola de
niuta arfzrätt dertill,
och ingen annan..."
Sådana här gemensamma testamenten är inte ovanligt att man finner från "ålderstigna" eller "utlevade" barnlösa makar. Men här står alltså att "de bägge ännu äro unga personer, och således icke allt hopp om livsarvingar ute är". Faktum är att när detta skrivs är Jon bara omkring 28 år!
Varför skriver man ett sådant testamente vid så unga år? En nutida advokat skulle säkert säga att man ska ha alla papper i ordning ut i fall att - men detta skrevs år 1742.
Barnadödligheten var ju stor förr, och det hade Jon och Kierstin också fått uppleva, och också vuxna kunde råka ut för sjukdomar och annat elände som vi är förskonade från i dag: "...de väl hava haft barn tillsammans, men igen genom döden avlidne, och de leva nu uti en sådan tid, som döden hämtar många till graven".
Men detta gällde ju för alla, men slika testamenten ser man som sagt inte var dag från så unga personer. Kanske gjorde det sitt till att Jon själv bara var barn när hans mor dog (10 år vid arvskiftet efter henne 1724)?
Hur gick det då för dem? Ja, gammal blev han inte, Jon, men han fick i varje fall 17 år till. Han dog 1759, och blev alltså cirka 45 år. Kierstin överlevde honom med nästan 30 år, och dog 1788, utan att ha gift om sig.
Och barn? Jo, tre stycken finns det i Jons bouppteckning (Kville häradsrätt FII:1, sid. 245). Och tillsammans fick dessa minst tretton egna barn, men Jon fick alltså aldrig se sina barnbarn.
Sonen Jacob blev f.ö. nämndeman, precis som Jon, som 1749 efterträdde sin far Arngrim Jacobsson (som suttit i nämnden och hört Jon och Kierstin redogöra för sitt testamente...), vilken i sin tur efterträtt sin far Jacob Olsson 1717. Också bland nämndemännen rådde en sorts ärftlig monarki... 
|
|
Av Jörgen Tollesson - Lördag den 18 januari 2014 kl. 17.27
