|
|
Av Agneta Schick - Söndag den 09 november 2014 kl. 18.33
|
Jag behöver hjälp att förstå ett mål i domboken Tanums, Bullarens, Kville och Vette häradsrätt AIa:19 1725 s 187.
Häri förkommer Sigwardt Hansson, kyrkoherden Petter Ekman, klockaren Erik Qwilldahl, någons hustru och ett pantsatt hemman Röd.
Vem har vilka anspråk på Röd och varför?
Sigwardt Hanßon utj odels och Rusthålds Hemmanet Röd utj Qwille Sochn insinuerade utj Rätten Igenom Tomas Lustig en skrift med behörig Charta Sigilata omlagdt, Dat: Qwille Prästegård d 15 Junii 1725 och underskrefwen af Magisteren och Kyrkioherden Höglärde H:r Petter Ekman, uppå des Kiära Frus och hennes medarfwingar, och uppå egne wägnar Klåckaren Wällacktadt Erich Qwildahl på Fielbackastrand, därutinnan de i hänseende därtill, att Sigwardt Hanßon utj 16 åhrs tyd och swåraste ofriden rustadt och Hemmanet med Monderingen uprätthållet, till honom Tranporterat och updraget för 44 R. Courent el:r 66.. Smt utj hwilka Silfwerpen:r en Tunna skyld utj Odelshemmanet Röd, hwilken för några och 40 åhr sedan warit Pantsatt, till derras Sahl. Fader och farfader, för detta kyrkioherden utj Qwille H:r Oluf Erichson emot ärm:te(?) Summa som Pantebrefwet af d. 7 Martii 1681 bredare utewisar, begierandes i anledning häraf, att emedan han således .. sig föreskrefne Pantlafwares Rätt och förmåhn, det måtte detta icke allenast utj Protocollet författadt blifwa, utan Jemwäll honom till säckerheet däruppå Laga Upbud meddelas. Hwilken begiäran TingsRätten utj öfwerwägande tog och så mycket mera till den samma samtykte, som att ingen af rätta odelsmännen sig ännu till återbördandet infunnet; Och som det förnimmes denna Transporten hafwa sin fullkomliga richigheet, blef berörde en Tunna skyld utj Röd uppå begiäran för Siwardt Hanßon i Bördemännen till igenlösande, innom den tyden Lag förnårs, upbiuden 1. gången.
Tack på förhand
Agneta
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Söndag den 09 november 2014 kl. 20.22
|
Sigvard Hansson i Röd (genom sitt ombud Tomas Lustig) ingav till rätten en skrift undertecknad av kyrkoherden Petter Ekman (på sin hustrus och hennes medarvingars vägnar) och klockaren Erik Qwilldahl (på egne vägnar), där de transporterar (överför) 1 tunna skyld i Röd till Sigvard.
Denna jord har sedan 1681 varit pantsatt till deras (Ekmans hustrus och medarvingarnas samt Erik Qwilldahls) far och farfar Olof Eriksson. Han har alltså lånat ut pengar till ägaren och fått jorden i pant.
Ekman och Qwilldahl överför nu den pantsatta jorden till Sigvard för 44 riksdaler courant eller 66 daler silvermynt uti vita (hwita) silverpenningar, för att han i 16 års tid (tijd) och svåraste ofriden rustat (alltså varit rusthållare) och upprätthållit hemmanet och munderingen (dragonens häst och utrustning). Sigvard betalar alltså lånesumman till Ekman och Qwilldahl och övertar därmed panten.
Och eftersom Sigvard har iklätt (iklädt) sig föreskrivne (tidigare nämnde) pantehavares rätt och förmån, så begär han uppbud på denna tunna skyld. Bördemännen (alltså jordens ägare, d.v.s. låntagaren eller dennes arvingar) kan sedan inom lagstadgad tid återlösa jorden, genom att återbetala lånet till Sigvard.
----------
(Redigering: Lagt till rusthållare och mundering.)
(Ändrat av kontoinnehavaren den 10 november 2014 kl. 08.15)
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Söndag den 09 november 2014 kl. 20.57
|
Olof Erikssons pant från 1681 finns som nummer 4 i domboken från tinget i Rabbalshede den 7 mars detta år (Göta hovrätt EVIIaaah:14, inget sidnummer, AD-bild 352).
Där tillstår Anders Tollesson i Röd att han till herr Olof har pantsatt dels 1/2 tunna skyld i Röd, som han förräntat av sin farbror Tore för 20 riksdaler, dels 1/2 tunna skyld i Röd för 24 riksdaler. Det hänvisas till ett brev från 1676.
|
|
|
|
Av Agneta Schick - Söndag den 09 november 2014 kl. 21.10
|
Tusen tack Jörgen!
De är så många reflexiva satsdelar - jag blev förvirrad över 'des', 'deras', 'vilka' och visste inte tillslut vem hade gjort vad! Så som du bryter ned sättningen är det nu helt klart.
Jag skall använda din taktik vid nästa intressanta mål.
|
|
|
|
|
|
|