|
Av Sten Magnusson - Lördag den 12 mars 2011 kl. 09.01
|
Jag har sett i ett annat forum att DNA:s betydelse för släktforskning på fullt allvar tagits upp. Jag funderar lite grann på om det kan vara en etikfråga. Jag har läst i vissa vetenskapliga tidskrifter att DNA:s betydelse för t.ex. bestämning av ett släktband överskattats. Förlorar man f.ö. inte spänningen som släktforskare om man skickar ett prov på sin DNA för analys till något laboratorium. Diskussionens adress här: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/22540/32325.html?1299696885 Personligen tycker jag inte att det är rätt väg. Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Sten Magnusson - Söndag den 13 mars 2011 kl. 08.27
|
Jag har kikat lite närmare på det här och ser då att det står i en diskussion på ett annat forum med rubriken: "Svenska Haplogruppdatabasen - DNA i släktforskningen" bl.a. denna text: "Vi hoppas att alla svenskar som tagit ett DNA-prov för släktforskningen ska se värdet i denna databas och lägga in sina linjer. Tipsa gärna andra ni känner som gjort ett test. Även personer utomlands med svenska rötter välkomnas att bidra, och därför finns all text också i engelsk version. SHD kommer att vara ideell och oberoende av de företag som utför testerna." Nu undrar jag: Är det verkligen etiskt försvarbart? Finns det inte risk för missbruk? Kolliderar det inte dessutom med gällande lagstiftning? Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Sten Magnusson - Söndag den 03 april 2011 kl. 12.47
|
Jag har kollat lite mer om det här och vad jag förstår krävs det tillstånd av Datainspektionen för att upprätta register/databaser av det slag som nämns här ovan. Sedan måste väl alla som lämnar bidrag till den ge sitt samtycke till att uppgifterna får användas? Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Anders Berg - Söndag den 03 april 2011 kl. 13.26
|
Om du läser på den aktuella sidan så ser du att endast uppgifter äldre än 100 år visas i databasen. Den tar alltså med marginal hänsyn till PUL. Eftersom det är de testade personerna själva som aktivt lägger in uppgifterna så ger de ju uppenbarligen sitt tillstånd till att det hamnar i databasen, eller hur? Men anmäl den gärna till Datainspektionen, Sten, [En kommentar borttagen av Forumguiden. Se närmare inlägget kl. 15.12 nedan.].
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - forumguide - Söndag den 03 april 2011 kl. 15.12
|
En kommentar i inlägget kl. 13.26 ovan, samt två inlägg (kl. 13.53 och 14.21) med följdkommentarer till denna, har borttagits med hänvisning till punkt 4 i forumreglerna. Låt nu diskussionen handla om sakfrågan, utan 'recensioner' av andra skribenter!
|
|
|
Av Sten Magnusson - Tisdag den 12 april 2011 kl. 21.58
|
En annan sak. Hur ska en DNA-analys betraktas ur källkritisk synvinkel? Det blir ju en andrahandsuppgift som enbart den som har fullständig kunskap i kemi kan yttra sig om. I det här fallet den som utför analysen. Sedan får väl var och en fundera på vilka eventuella misstag som begåtts och hur tillförlitlig analysen är. Därutöver kan väl som sagt frågan om hur ev. DNA-analys kan påverka släktforskningen positivt eller negativt. Jag menar som novis i det sammanhanget att det finns risk för att man sätter för stor tilltro till DNA-analyser som forskningsmetod. Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Sten Magnusson - Fredag den 14 oktober 2011 kl. 09.14
|
Med hänvisning till mina tidigare inlägg i denna diskussionstråd, tar jag upp en annan aspekt av denna forskningsmetod. Jag såg i förrgår en artikel på nätet som handlade om några av nedanstående frågor. Forskare lobbade fram steriliseringar Korta utdrag här nedan. Forskare lobbade fram steriliseringar "- Ända in på 1960-talet hävdade Nils von Hofsten att en ”tillräcklig” sterilisering av de sinnesslöa var bra för befolkningen som helhet, berättar Maria Björkman. Med intresset för genetisk forskning och steriliseringarna uppstod på 1940- och 50-talen en så kallad ärftlighetsskräck hos en del svenska par som blev oroliga för att deras arvsanlag skulle orsaka sjukdom i kommande släktled. På Medicinalstyrelsen ville man lindra oron. Nils von Hofsten gav genetisk rådgivning och gjorde sannolikhetskalkyler för risken att barnen skulle drabbas av en ärftlig sjukdom." Kan inte ovanstående resonemang i princip visa de etiska problem som kan uppstå med DNA-databaser i bl.a. släktforskning? Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Sten Magnusson - Onsdag den 19 oktober 2011 kl. 09.30
|
För att lägga lite extra bränsle på det här uppger nu tidskriften Ny Teknik att uppgiften om Ingmar Bergmans DNA-test som framlades i slutet på maj 2011 var felaktig. Detta torde väl visa att man inte ska lita blint på sådana. Här kan man väl också tillägga att källkritik spelar stor roll i alla sammanhang. Nu kanske det är bäst att avrunda medan det fortfarande är uppehållsväder. Mvh/Sten Magnusson
|
|
|
Av Sten Magnusson - Söndag den 30 oktober 2011 kl. 02.39
|
Ännu en sak. Kan det garanteras från leverantörerna att inte resultaten av analyserna sprids vidare till obehöriga? Vilka priser och villkor för spridning till tredje part gäller? Jag ser inget om detta på de ställen jag kikat på. Jag såg en uppgift på minst 2.100 kronor. Jag såg också att de leverantörer som finns på hemsidan är kommersiella enligt Scangen. Mvh/Sten Magnusson DIS06438
|
|
|
Av Håkan Andersson - Onsdag den 03 juli 2013 kl. 23.48
|
Det här med DNA inom släktforskningen har jag funderat på. Vad får man ut av detta? Kan man med hjälp av DNA spåra svenskarnas ursprung innan de kom till det land som idag är Sverige. Får man veta därigenom var svenskarna bodde när inlandsisen låg?
|
|
|
Av Sten Magnusson - Torsdag den 04 juli 2013 kl. 21.10
|
Hur vet man att ett DNA-test är korrekt? Man kan väl inte källkritiskt granska det som i vanliga fall eftersom det väl är en andrahandsuppgift?
|
|
|
Av Christian Andersson - Onsdag den 26 juni 2019 kl. 16.37
|
Jag är tveksam på om jag ska skriva här eller i ny diskussion. Mitt inlägg handlar visserligen om ett specifikt fall men jag skriver rent allmänt utan namns nämnande. Jag fick några månader sedan kontakt med en dam som ville ha hjälp med att reda ut resultatet av en dna-analys. Det var inte här utan på ett annat forum. Vi kan kalla damen för AL. Hon sökte sin mors morfar. Allt hon hade att gå på var ett fotografi med ett namn på baksidan och ett ortsnamn som visade sig vara fel. Jag fick ta del av en av hennes matchningar. Det var AP som också hade skickat in ett dna-test. På mödrarna till AP och AL står det "Privat" (mor). Det beror sannolikt på att de är nu levande personer. Men det var inte så svårt att lista ut deras identiteter. Med hjälp av dna-testerna hade AL hittat lämpligt par att utgå ifrån. Födda under andra halvan på 1700-talet. AL verifierade uppgifterna från AP efter alla konstens regler. Sedan tog hon itu med sin linje och stötte på patrull. Det var där jag kom in i bilden. AL hade hittat en misstänkt stenhuggare på Aspö i Blekinge skärgård. Med rätt namn och i lämplig ålder. Att knyta samman honom med paret från 1700-talet var inga större problem. Skam till sägandes hade jag det mesta i en databas. Det var bara en hel del källhänvisningar att uppdatera. Men det krävdes mer för att jag skulle känna mig säker. Stenhuggaren hamnar i 'obefintlighetsdelen' i Aspös församlingsbok. Och står sedan inte att återfinna. Det finns två anteckningar om arbetsbetyg. Jag klurade ut att den var en högst intressant ort på västkusten. Bingo! Det andra arbetsbetyget gäller helt uppenbart vårt grannland i väster. Förmodligen tog han därifrån till U.S.A. Hustru och ett barn följer efter. Hur vet jag det? Det är en annan femma. En allmän fråga. Om man vill redovisa och publicera en forskning av det här slaget så är det som jag ser det nödvändigt att publicera namn på nu levande personer. Det är viktigt för trovärdigheten. Här gäller det AP och dennes mor. Det gäller givetvis även AL:s moder. Men som jag skrev tidigare så är det inte svårt att lista ut identiteterna. När det gäller AL:s mor är det säkert inga invändningar. Hon har skickat in ett eget dna-prov. Nästan 90 och still going strong. Sedan är det släktingarna i U.S.A. Att stenhuggaren från Aspö högg sten i Bohuslän och i Norge håller jag för högst troligt. Det verkar som han högg sten även i U.S.A. Men det får framtida forskning utvisa. AL tänker publicera sin forskning på lämpligt ställe. Hon vill ge mig 'credit' för det jag har bidragit med. Jag är tveksam till att ståta med mitt namn. Jag har dåliga erfarenheter. Vad har ni andra som skriver här för erfarenhet av 'dna-forskning'. (Ändrat av kontoinnehavaren den 26 juni 2019 kl. 18.44.)
|
|
|
Av Håkan Andersson - Söndag den 30 juni 2019 kl. 22.49
|
Att släktforskarnas DNA redan används av tredje part har jag hört och då i samband med polis utredningar. Se länk: https://fof.se/artikel/polisen-ska-anvanda-slaktforskares-dna
|
|
|
Av Håkan Andersson - Söndag den 30 juni 2019 kl. 22.54
|
Vad får man egentligen ut av ett DNA-test inom släktforskarområdet mer än en hel lång rad med namn på nu levande släktingar. Skulle bara mer intressant att påvisa någon släktskap med någon neandertalare eller något sådant Se länk: https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tillsammans-ar-vi-20-neandertalare
|
|
|
Av Håkan Andersson - Söndag den 30 juni 2019 kl. 22.56
|
Sedan tror jag inte att spänningen för släktorskarna försvinner bara för att man skickar in sitt DNA för analys. Att gräva fram uppgifter i gamla böcker lär man ju fortfarande få göra.
|
|
|
Av Christian Andersson - Onsdag den 10 juli 2019 kl. 07.34
|
Frågan är hur många 'släktforskare' det är som forskar i de gamla böckerna. Jag får ett intryck av att många nyblivna forskare gör ett antal DNA-test och sedan ställer frågor i Anbytarforum eller i sociala medier. Har släktforskarförbundet något ansvar för det som skrivs i sitt forum? Hur många seriösa släktforskare hjälper till i de olika grupperna på Facebook? Hur forskar man på Ancestry, MyHeritage och andra aktörer som agerar bakom lyckta dörrar. Ancestry gör reklam i reklamtelevisionen och annonserar i nättidningen Rötter. Vad ställer släktforskarförbundet för krav på sina annonsörer? I nättidningen Rötter annonserar även DIS. DIS är en svensk motsvarighet till Ancestry enligt min mening. Här är ett par färska exempel från Anbytarforum. Ett besvarat och ett obesvarat: MARIA JÖNSDOTTER f. 1737: https://forum.rotter.se/index.php?topic=162143.msg1509076#msg1509076 Numreringsändringen i Mörrum: https://forum.rotter.se/index.php?topic=162123.msg1509013#msg1509013 Hade kmf och Lotta ställt sina frågor här i forumet kunde de ha fått bra svar.
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Onsdag den 10 juli 2019 kl. 11.03
|
Du kan ju alltid skriva svar här i Arkivguidens Forum på frågor i Anbytarforum - så kanske det är någon som länkar från frågan till svaret... (Du kan ju också skriva en kort förklaring så här i slutet av svaret att du inte kan - inte får - svara i Anbytarforum. Det skadar ju inte att fler får veta hur det går till i Släktforskarförbundets "seriösa" forum...)
|
|
|
Av Christian Andersson - Tisdag den 04 maj 2021 kl. 22.36
|
Det finns en intressant diskussion i Anbytarforum som jag skulle vilja knyta an till här: Anbytarforum > Forum > Särskilda ämnen & övrigt > Genetisk genealogi (DNA) > Allmänt om DNA i släktforskningen > DNA test Den här mannen föddes i Hamburg 1904. Utdrag från Sveriges Dödbok: 19040529-333 Petersson, Karl Lyckeby 1:146 Död 19/2 1961. Kyrkobokförd i Lösen, Lyckeby kn (Blekinge län, Blekinge). Född 29/5 1904 i Tyskland, Hamburg. Gift man (9/2 1932). -------------- Motsvarande folkbokföringsförsamling(ar) 1/1 2017: Lyckå, Karlskrona kn (Blekinge län, Blekinge) Födelseförsamling i källan: Tyskland, Hamburg Källor: DB, DOR 61, FS Post-ID: SDB7_02271425 Fadern är okänd. Det vill säga han finns inte med i några böcker. Eller är känd av någon ättling. Modern i Sveriges Dödbok: 18800806 Petersdotter, Marie Sofie Fredriksdal Död 29/4 1940. Kyrkobokförd i Nättraby (Blekinge län, Blekinge). Född 6/8 1880 i Nättraby (Blekinge län, Blekinge). Ogift kvinna. -------------- Motsvarande folkbokföringsförsamling(ar) 1/1 2017: Nättraby-Hasslö, Karlskrona kn (Blekinge län, Blekinge) Födelseförsamling i källan: Nättraby (Blekinge län) Källor: DB, FS (sida: 480) Post-ID: SDB7_09779227 Om jag har förstått rätt så har Marie Sofie varit hemma och lämnat sonen Karl hos någon släkting och sedan rest tillbaka till Tyskland för att för att arbeta och därefter återvända hem. Marie Sofies föräldrar var döda och flera av hennes syskon hade utvandrat till Tyskland. Jag behöver knappast tillägga att de hade det fattigt och eländigt. Nu har ett barnbarn till Karl Petersson gjort en dna-analys och nu är hennes och min fråga om det är möjligt att få fram vem som är far till hennes morfar. Det går självfallet inte att göra med enbart hennes dna-analys. Men om det skulle bli någon "träff eller flera träffar" i Tyskland? Vad jag förstår skulle det inte gå att peka ut en enskild person men kanske något som pekar i en viss riktning. ****************************** Jörgen skrriver i diskussionen i Anbytarforum så här: Att makar är fyr-, fem- eller sexmänningar är inget ovanligt i en landsbygdsbefolkning som mest flyttade runt i de närmaste socknarna. Och ju fler generationer vi tar med i antavlan, desto fler tillfällen till "anförluster" - och desto större betydelse har de naturligtvis för hur många gemensamma förfäder vi har. Jag har inte hitta några anförluster (ansammanfall) bland mina förfäder. Trots att jag har kommit långt tillbaka på många grenar. Jag har inte heller hittat några "oäkta barn" på min farmors, mormors eller morfars sida. Men desto fler på min farfars sida. Där kan man tala om anförluster. Varför blir de så i generation efter generation. Beror det på "socioekonomiska förhållanden"?
|
|
|
|
|