|
|
|
Här diskuteras tolkning av äldre skrivstilar i allmänhet. Frågor om läshjälp med specifika texter ställs under det aktuella ämnet (t.ex. en socken eller ett släktnamn).
|
|
Av Jörgen Tollesson - Onsdag den 29 augusti 2012 kl. 16.28
|
Det är ju som bekant inte bara skrivarnas handstilar (välskrift eller kråkfötter) som kan ställa till problem vid forskning i gamla handlingar. Vid läsning av dokument från 16-, 17- och en bit in på 1800-talet ska man dessutom tyda den då använda tyska/gotiska stilen.
Om läran om äldre skrivstilar (eller paleografi med ett fint ord) och dess tolkning har det naturligtvis skrivits många böcker, såväl enklare handböcker som kurslitteratur. En som kan rekommenderas är "Läsebok för släktforskare" av Henrik Anderö, som utkommit i flera upplagor de senaste årtiondena. De enskilda bokstävernas alternativa utseenden och tolkning ges det många exempel på där, men ett par små allmänna tips vid tolkning av text kan jag bjuda på:
ˇ Om ett ord är svårtytt, gå då vidare med den övriga texten, så är det stor chans att det framgår av sammanhanget vad det överhoppade ordet ska vara.
ˇ Om en bokstav är svårtydd, försök då att finna samma bokstav i den övriga texten, både på samma sida och de närmast föregående och följande. Om sammanhanget där gör att det endast kan vara ett alternativ till tolkning, så är problemet löst också på det första stället.
ˇ Om samma bokstav är skriven på olika sätt i samma text, se då över hela texten för att se om där används olika stilar. Det förekommer nämligen att det i en text finns både ord skrivna med den för den tiden normala tyska/gotiska stilen och ord skrivna med den latinska stilen som vi är vana vid i dag. Vid sådant 'blandspråk' brukar latinska bokstäver användas för namn och utländska lånord (speciellt latinska naturligtvis), medan resten av texten är skriven med tyska bokstäver.
|
|
|
|
Av Elisabeth Carlstedt - Tisdag den 26 februari 2013 kl. 20.44
|
Hej,
Tänkte köpa mig ett hjälpmedel, till att tyda och förstå hur de skrev i tidigare århundraden. Vad jag tror är att SVAR:s cd Paleografi är riktigt bra. Dock är den tillfälligt slut (sedan i höstas då jag började leta), får heller inget svar från SVAR när nästa utgåva kommer.
Finns det någon som kan rekommendera ett hjälpmedel till mig (helst digitalt).
mvh
Elisabeth
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Onsdag den 27 februari 2013 kl. 00.11
|
|
SVAR har också CD:n "41 Handskrifter 1339-1926" av Per Clemensson (tidigare arkivarie vid landsarkivet i Göteborg) och Sven Ängermark.
|
|
|
|
Av Elisabeth Carlstedt - Måndag den 04 mars 2013 kl. 20.59
|
Tack Jörgen, ska försöka hitta denna.
mvh
Elisabeth
|
|
|
|
Av Börje Sandberg - Torsdag den 07 mars 2013 kl. 20.00
|
|
Tack Jörgen för genomgången om gamla handstilar och tipsen om litteratur på området
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Måndag den 31 januari 2022 kl. 13.30
|
Bokstaven ˙ finns inte!
Gång på gång ser man att forskare vid avskrift av gammal text skriver ˙. T.ex. Olle Olsson eller Anna Andersdotter "den ˙ngre". Men som sagt: Bokstaven ˙ finns inte.
Man skrev två prickar eller en våg över y för att skilja det från g. Och på samma sätt skrev man en våg över u för att skilja det från n. Men bokstäverna är alltså y resp. u, och det är därmed y och u som vi ska skriva när vi återger gammal text.
Jag kan bara påminna mig att jag en enda gång sett någon skriva û. Jag minns det för att det var så ovanligt. Men var och varannan skriver ˙. Är det någon som kan förklara denna skillnad?
(Ändrat av kontoinnehavaren den 31 januari 2022 kl. 13.32.)
|
|
|
|
Av Christian Andersson - Tisdag den 01 februari 2022 kl. 04.35
|
När man efterfrågar läshjälp i olika forum anser jag att man själv ska tyda det man kan själv och sedan be om hjälp att fylla i luckorna. Det är bekvämt att få allt serverat men man lär sig inte något. Latheten bedrar visheten.
När man ställer andra frågor underlättar det för den som svarar om man uppger allt man vet. Alltså vad man vet med säkerhet men angivande av källor. Alla uppgifter har en källa. Att ta med spekulationer och egna eller andras teorier är inte helt självklart. Det kan leda den som svarar på fel spår.
Ancestry är förvisso en källa men utan värde. För att ta ett exempel.
Rätta mig om jag har fel!
|
|
|
|
|
|
|