|
|
Av Jan-Olof Andersson - Torsdag den 01 juni 2017 kl. 15.15
|
När jag följer familjer och personer i Kyrkoböckerna så slås jag över hur ofta människor flyttar. Men hur såg egentligen "torpmarknaden" ut? Byggde/ägde man sitt eget torp och sålde detta vid avflytt (fanns det isf "mäklare" för detta?), eller var det vanligast att man hyrde av någon storbonde e.d? I det senare fallet - betalade man hyra i pengar eller arbete eller eventuellt andra tjänster (tex skrädderi). En del torp/gårdar verkar ju också ha fungerat som någon slags "långtidshotellverksamhet" - vad var anledningen till det (var det tex en "affärsidé"). Någon som vet eller har kunskap i detta ämne eller kan peka var detta eventuellt har avhandlats tidigare?
Med vänlig hälsning Janne
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Fredag den 02 juni 2017 kl. 18.11
|
Ett torp var ingen självständig fastighet; marken tillhörde en eller flera gårdar. Det förekom dock att besittningsrätten till torpmarken "köptes" för lång tid, kanske 50 år eller på livstid, eller tillpantades.
Det årliga arrendet för torpet kunde betalas med pengar och/eller i form av dagsverken (arbetsdagar på gården).
Även om torpets mark tillhörde gården, så kunde byggnaderna ägas av torparen själv. Det framgår av bouppteckningar, där man kan se dem upptagna bland tillgångarna. Vid en flytt kunde naturligtvis byggnaderna i så fall säljas till den nye torparen, men om de var knuttimrade, så kunde de monteras ned och flyttas med. (Se sidan 37 i Riksantikvarieämbetets skrift Liggtimmerhus - tillsyn och reparation [pdf].)
Hur länge vår tids mäklare funnits vet jag inte, men det fanns i vart fall inte några sådana när gårdar (eller torpens byggnader) bytte ägare på 1700- och 1800-talen. Det gick väl till ungefär som när drängar och pigor bytte arbetsgivare; arbetsförmedling fanns ju inte heller. Via släktingar, grannar och bekantas bekanta - och inte minst på kyrkobacken på söndagarna - fick man höra nyheter och skvaller i bygden, och kunde träffa avtal.
En genomgång av torpens och torparnas historiska ställning finns i Emigrationsutredningens bilaga XI.
Vad menar du med att en del gårdar och torp haft "långtidshotellverksamhet"?
|
|
|
|
Av Jan-Olof Andersson - Söndag den 04 juni 2017 kl. 16.03
|
Tack för svaret! Antar att jag tittar på detta med för moderna ögon. Och tack för litteraturtipset - ger troligtvis nya insikter! (Har nog inte heller förstått skillnaden på gård och torp ännu, men skatt kan väl vara en faktor). Mitt intryck är att en del familjer endast verkar stanna en kortare tid (ett antal år) för att sedan flytta till en annan plats/torp - och var egentligen anledningen till det (arbetsmarknaden var väl inte lika rörlig som idag (drängar och pigor obeaktade))? Skedde detta när besittningsrätten tagit slut eller vid andra tillfällen, av andra orsaker?
Vad gäller "långtidshotellverksamheten" så noterade jag att en del gårdar (exvis Postgården och Selgården i Härlunda) hade en väldigt stor omsättning på hyresgäster. En person kanske stannade ett år eller kortare tid för att sedan flytta vidare (typiskt dräng eller piga).
Noterade också begreppet "vid socknens slut". Vad var det där egentligen - "illegala läger/torp"?
Med vänlig hälsning
Janne
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Söndag den 04 juni 2017 kl. 18.10
|
En gård är mantalsatt, det är inte ett torp. Och brukaren av en gård är bonde, medan brukaren av ett torp är torpare. (Länken går till en sida i Båhus Arkivguide. En del av innehållet på den sidan är därför speciellt för Båhuslän, med dess norska historia. Men begreppet mantal är svenskt, och gäller därför också för andra landskap i Sverige.)
Varför en del torpare flyttade ofta är inte lätt att svara på. Alla hade väl inte långtidskontrakt på torpet - och så hoppades man kanske på bättre förhållanden på nästa ställe...
När det gäller stor omsättning på drängar och pigor, så var de ju tjänstefolk och stannade ofta bara något eller några år på varje ställe. Och de bodde på den gård där de arbetade. (Och hur många som står med under en gård i husförhörslängden beror ju också på hur många år som längden omfattar. Man ströks när man flyttade, och nya skrevs dit i stället.)
Vad "Socknens slut" betyder finns det olika uppfattning om. En del hävdar att det (speciellt i Västergötland) betyder en allmänning i socknen där fattigt folk fick ha sina stugor. Andra hävdar att det egentligen bara är frågan om husförhörslängdens slut.
Jag håller en slant på den sistnämnda tolkningen. Inte minst för att jag flera gånger sett att "Socknens slut" saknas i husförhörslängderna när man i stället börjar med "Obestämt hemvist" (eller liknande benämning).
Och detta gäller också i Härlunda. I AI:8 (1850-1856) finns "Socknens slut", och i AI:9 (1857-1863) finns i stället "Utan bestämt hemvist". Nu har jag dock inte lusläst hela längderna, utan 'fuskat' genom att titta i landsarkivets register (som är inbundna i början av böckerna), och sedan kolla i längderna att det står så på de angivna sidorna. Den som vill vara helt säker kollar naturligtvis alla sidor med egna ögon... 
(Ändrat av kontoinnehavaren den 05 juni 2017 kl. 00.11.)
|
|
|
|
|
|
|