I Westernorrlands Allahandas* allra första nummer 2 januari 1874 finns följande rapport: "Tillståndet i Nordamerika. I en skrifwelse till Aftonbladet från Förenta Staterna läses bland annat: Utwandringen härifrån till Europa är redan ganska stor. En mängd engelska arbetare, som hitkommit under de sednare åren, återwända nu, och är det ganska troligt att deras skildring af eländet här, skall hejda utwandringshågen. De hade redan under sin wistelse härstädes erfarit, att med anwändande af samma arbetskraft hemma, hade de kunnat slå sig ut lika wäl som här, der de wisserligen icke erlagt någon skatt, men icke heller kunna anlita fattigförsörjningen när de råka i elände. De av mina landsmän, som hitkommit på inbjudning eller med understöd af här bosatta anhöriga, beklaga sig äfwen ofta öfwer gäckade förhoppningar. "Wi nödgas arbeta mera än hemma för att kunna försörja oss" är ett allmänt tal, och af dessa, som likwäl icke äro i den swåraste ställningen, skulle tusentals intet högre önska än att nu kunna återwända. Med den allmänt rådande penningbristen ökas äfwen hjertlösheten inom ett land, der hwar och en i första rummet tänker på sig sjelf, och nu måste tänka på sin framtid. Hittills har det aldrig lyckats oss att få behålla någon swensk piga mer än några månader, emedan de derefter genast gripits af åtrå efter ombyte, utan att få det bättre sedan. Tjenstefolket från Tyskland har wisat sig belåtnare och wida kunnigare i hushållssysslorna; men de äro mindre renliga, och wi hafwa derföre föredragit de swenska, fastän de aldrig haft ro att stanna qwar. Nu erbjuda de sig gerna att tjena mot fjerdedelen af den månadslön, som de förr ansågo otillräcklig." Det är kul med gamla tidningar, och det var roligt att läsa en lite annorlunda beskrivning av emigrantsituationen - och "någons" syn på den. * År 2000 slogs Västernorrlands Allehanda ihop med Nya Norrland och bildade Tidningen Ångermanland.
|
|