"En tidigare okänd plats i Blekinge kan bidra till järnåldersforskningen", sägs i ett citat av en arkeolog hos SVT.
"Tidigare okänd"?
Låt mig citera några rader ur Turistföreningens årsskrift 1971 som handlar om Blekinge, närmare bestämt kapitlet "Vikingabygd" av dåvarande landsantikvarien Ingemar Atterman.
Först sidan 164-165:
"Det är Listerbyån med tillflöden som gett liv åt denna odling, vars huvudmoment är åsgravfältet vid Hjortsberga kyrka. Det är genomskuret och sargat av järnvägen men minst 120 anläggningar finns ännu bevarade. Gravtyperna är Hjortahammars men ofta i större skala, särskilt framträdande hos högar och skeppssättningar.
Åsen går under namnet Johannishusåsen vidare mot norr. I närheten av Vång bildar den en puckel, kallad Kasakulle, som är så gott som helt täckt av gravar (107 kartnummer). Den är dessutom här och där kantad eller krönt av enstaka gravar och gravsamlingar, en del av vikingatidskaraktär, andra från tidigare skeden."
Och så sidan 176:
"Sist och störst, den 6 kg tunga Johannishusskatten, som vällde fram ur ett krossat kopparkärl vid nyodling på fidekommissets ägor 1865, några hundra meter från slottet. I detta fynd har mynt från ett stort antal myntorter i Österlandet och Västerlandet stämt möte med ett rikt urval av den yngre vikingatidens smyckekonst, där den kristna symbolen, korset, uppträder i flera varianter. Vidare finns en uppsjö av silverskrot, av smyckedelar, barrer och hamrade tackor att lägga i vågskålen som kurant betalningsmedel eller att efter nedsmältning användas av silversmeden. En apart klenod i denna väldiga anhopning av silver utgör ett runt, skivformat guldsmycke med infattade blå stenar och emalj."
Och slutligen sidan 179:
"I det övriga Blekinge är det den centrala delen av Medelsta härad som främst fångar intresset. Här framträder de tre elementen gravfält, silverskatter och järnutvinningsfynd med större tyngd än i någon annan del av landskapet. Hjortsbergabebyggelsen i inlandet har dominerat att döma av bebyggelsetätheten i anslutning till Johannishusåsen och av de extraordinära kapitaltillgångar som Johannishusskatten vittnar om. Detta tyder på lokala resurser utöver det vanliga. Det tredje elementet, järnet, är då något vi inte kan komma förbi. Det förefaller rimligt att tro att malmtäkt och järnproduktion kraftigt bidragit till Hjortsbergabygdens ledande ställning inom häradet. Denna bestod in i medeltiden, då socknen tidigt fick kyrka och Hjortsberga nämnes som tingsmötesplats."
Tilläggas kan att Hjortsberga var tingsplats för hela Blekinge.
Och enligt vad länsstyrelsen säger, så var det just vid den "tidigare okända platsen" Västra Vång som Johannishusskatten påträffades. Men man ska ju inte tro på allt man läser på nätet... 
|
|
Av Christian Andersson - Fredag den 15 november 2013 kl. 08.32