|
|
Av Christian Andersson - Fredag den 03 oktober 2025 kl. 00.08
|
Min faster Annie Elsa Margit* Andersson
född 1916-05-07 i Blekinge, Lösen socken
1950 bor Margit i Stockholm Matteus
Sveriges befolkning 1950 (ArkivDigital) AID: r1.p6135854
Margit var kokerska på vanföreanstalten
Hon gifter sig 1956-11-17 med
Ragnar Evert* Persson
född 1813-03-14 i Småland, Loftahammar socken
1950 är Evert bosatt i Östergötland, Skedevi socken, Tisenhult
Sveriges befolkning 1950 (ArkivDigital) AID: r1.p6135854
Evert står som gårdskarl förmodligen på herrgården. Han står som sjöman i alla tidigare församlingsböcker. Han ska gått mellan USA och Australien under andra världskriget och varit hemifrån under många år. Han står som 'å församlingen skriven' i någon församlingsbok. Jag har sett fotografier av fartyg och hans sjömansbok ligger här någonstans i gömmorna.
Obekräftade uppgifter säger att Margit blev kokerska på Tisenhult och att Evert föll för hennes kokkonster. Han var ju van vid att maten stod på bordet när han var ute till sjöss. Hur ska man få reda på om det var vid Tisnarens stränder som romansen spirade? Det finns inga böcker man får titta i eller någon att fråga. Evert och Margit hade inga barn och är det någon som borde veta då är det jag.
Både Evert och Margit kom att arbeta på Rejmyre armaturfabrik och var bosatta i Rejmyre resten av livet. Ej att förväxla med Rejmyre Glasbruk.
Men var träffades dom?
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Fredag den 03 oktober 2025 kl. 00.42
|
|
Du kan fråga landsarkivet i Vadstena om uppgifter ur församlingsböckerna för att se hur de flyttat. Det är mindre än 70 år sedan, men det är släktingar och om de vid sekretessprövningen anser att det inte är känsliga uppgifter, så kan du få ut uppgifterna. Du kanske inte får en kopia på sidorna om där också finns andra personer, men du kan åtminstone få veta vad det står där.
|
|
|
|
Av Christian Andersson - Fredag den 03 oktober 2025 kl. 13.10
|
Tack för tipset. Då blir det närmast Evert jag får rikta in mig på. När han flyttade från Tisenhult och var hamnade och om Margit var med på bilden redan då. De gifte sig 1956. Margit var ett Jehovas Vittne och hade deras tro som rättesnöre. Jag har en känsla av att Evert höll med för husfridens skull. Och Evert var en klurig gubbe på många sätt och vis. Han aktade sig för att komma ut i köket. Min bror har berättat att Margit skulle diska efter middagen. Det var finporslinet och Evert skulle torka. Hoppsan sa Evert och tappade en tallrik i golvet. Han fick aldrig mer orka disk så länge som Margit levde.
Margit omkom i mycket tragisk trafikolycka 1991 och Evert blev ensam. Han gick bort 2004 tretton år efter Margit. Det blev lite si och så med mathållningen.
Jag var med på Everts begravning, bouppteckning och bodelning. De tilldragelserna är värda en särskild redogörelse. Evert var mycket intresserad av musik. Han hade fin en musikanläggning, en Bang Olufsen. Och en stor skivsamling. Anläggningen pryder numera sin plats hemma hos mig. Ett bestående minne av Evert. Skivsamlingen är inte helt intakt, jag har sorterat bort drygt hälften.
|
|
|
|
Av Christian Andersson - Söndag den 05 oktober 2025 kl. 00.09
|
|
Efter att ha tittat i Sveriges befolkning drar jag slutsatsen att Margit aldrig varit bosatt i Tisenhult. Det förefaller som hon har bott i Björkvik i Sörmland från det hon lämnade Stockholm fram till hon flyttade till Rejmyre i samband med giftermålet. Men var träffade de på varandra? Jag har mina teorier. Det var knappast dansbanan i Björkvik
|
|
|
|
Av Christian Andersson - Fredag den 17 oktober 2025 kl. 16.27
|
Jag tror jag stannar här för tillfället. Det visade sig att det berör landsarkiven i Vadstena och Uppsala samt Stockholms stadsarkiv. Det var en kusin till mig som tog upp det hela. Han har bättre lokalkännedom och jag har nog bättre personkännedom så se vad vi kan komma fram till.
Det sägs att man ska prata med de gamla innan de går bort. Men det kan vara känsligt. Fast när de har kommit över nittio blir de rätt frispråkiga. Men nu är min far och alla hans syskon borta. Och av oss kusiner är knappt hälften kvar.
Jag har en moster i Trollhättan som är 94 år. Hon är yngst i syskonskaran och den enda som är kvar. Henne skulle jag vilja besöka mer än vad jag kan på grund avståndet. Hennes gubbe gick bort i förra sommaren. Han hade mycket att berätta. Min moster och hennes två barn är de enda jag har kontakt med på den sidan. Min mormor och morfar ska jag ha träffat men det är inte något jag minns.
Jag har varit med och begravt mina tre syskon. En jämnårig syster och två yngre bröder. Helt plötsligt känner jag mycket ensam.
(Ändrat av kontoinnehavaren den 17 oktober 2025 kl. 20.32.)
|
|
|
|
Av Håkan Andersson - Tisdag den 28 oktober 2025 kl. 14.59
|
|
Det där med avståndet känner jag igen....
|
|
|
|
|
|
Av Christian Andersson - Söndag den 09 november 2025 kl. 00.54
|
Sök på internet på Vanföreanstalten och Norrbackainstitutet så hittar du en hel del. Jag sökte och hittade det här:
STOCKHOLMSKÄLLAN: https://stockholmskallan.stockholm.se/post/34318
Vanföreanstalten bytte namn och hette Norrbackainstitutet när faster Margit arbetade där. Det nya namnet lät väl bättre än det gamla.
|
|
|
|
Av Håkan Andersson - Söndag den 09 november 2025 kl. 21.11
|
|
Inhämtat information. Nätet har sina fördelar
|
|
|
|
|
|
|