I äldre mantalslängder ser man ofta att en bonde eller hans enka har noteringen "under barnen", och nästa år är helt försvunnen ur längden.
I dessa äldre längder togs bara med de som var i skattepliktig ålder, under- och överåriga saknas alltså (ang. åldersgränser genom tiderna, se Den svenska folkbokföringen genom tiderna: Del 1 - Mantalspenning och mantalslängd i Arkivguiden). Om någon egentligen skulle betala, men var befriad av någon orsak (sjuklighet eller fattigdom m.m.), så noterades det.
Men föräldrar som är för gamla för att betala mantalspenning, och har lämnat över gårdsbruket till något av barnen, noteras som "under barnen", d.v.s. de bor hos barnen, men står (liksom underåriga barn) inte längre med i längden. När föräldrarna har hamnat "under barnen", så kan de m.a.o. leva många år efter att de försvunnit utom synhåll i mantalslängden.
Liksom många andra noteringar i mantalslängderna är "under barnen" ofta förkortat, t.ex. "u. barn." eller bara "u. b.". Att föräldrarna inte längre står för gårdsbruket kan också framgå av noteringen "från bruket", som naturligtvis också kan förkortas, t.ex. "fr. bruk".
Fr.o.m. 1766 års mantalslängd skulle "alla som liv äga", oavsett om man var skattepliktig eller inte (alltså också över- och underåriga), noteras i mantalslängden. Även om det ibland slarvades med detta, framför allt när det gäller barn, så ska man därefter i princip kunna se i längden hur länge föräldrarna lever.
(Ändrat av kontoinnehavaren den 28 januari 2016 kl. 15.32.)
|
|
Av Jörgen Tollesson - Torsdag den 28 januari 2016 kl. 10.40