|
|
Av Agneta Schick - Tisdag den 14 juli 2026 kl. 12.49
|
Hur gick det till när mantalslängden efter 1765 skrevs? Hur fastställdes antalet personer och deras ålder i ett hushåll?
Kunde man fuska och säga att en 15 eller 16 årig var under 15 år?
Vilken ålder gällde för barnen – den ålder som barnen hade när mantal skrevs (i slutet av året) eller den ålder de kommer att ha året som mantal gällde (nästa år)?
Vilka barn stog i mantal – alla egna barn oavsett var de befanns eller de som bodde under samma tak?
Utan födelseböcker i Tegneby med Stala och Röra är mantalslängden enda möjlighet att räkna ur när en person föddes.
I ett mål (Orusts och Tjörns häradsrätt (O) AIa:41 (1791) Bild 170) skall båtsmannen Christopher Olsson Hurtig ha fem små barn 1791 men i mantalslängden finns streck för bara tre barn. Även här undrar jag hur noga var man med sådana uppgifter.
Prästen var väl den enda som kunde kontrollera uppgifterna. Fanns det nån kontroll?
I mtl 1753-1761 för Grinneröd och Forshälla kan man följa Christopher Olsson som dräng och gosse. Han betecknas som gosse 1753, året efter som dräng, mellan 1755 och 1758 som gosse ”förl., siuk, bräck. och odugl.” Kunde man kalla en dräng som var liten till växten för gosse? Vem bestämde att drängen var sjuklig, bräcklig och oduglig?
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson - Tisdag den 14 juli 2026 kl. 21.04
|
En sammanfattning av hur mantalsskrivningen gick till finns i Arkivguiden: Den svenska folkbokföringen genom tiderna - del 3: Samordnad folkbokföring. Där finns också litterturtips.
I mantalslängden redovisas personerna där de bor, och drängar och pigor bodde på de gårdar där de tjänade. Söner och döttrar redovisas alltså inte hos föräldrarna om de är i tjänst på andra gårdar.
Mantalsskrivningen var normalt runt årsskiftet, oftast i slutet av föregående år, och det är åldern då som räknas. Man var skattskyldig från 15 års ålder, så räkna alltså med att barnen är 16 år när de dyker upp med namn i mantalslängden för första gången. Men om en son eller dotter tjänade som dräng eller piga redan vid 15 års ålder, så kan det ju dröja något eller några år innan man är tillbaka hos föräldrarna och noteras där i mantalslängden för första gången - eller så är man inte tillbaka i föräldrahemmet innan man gifter sig, och noteras därför aldrig med namn hos föräldrarna.
Från 1766 skulle alla, också de under 15 och över 63 år, noteras i längderna (tidigare var det bara de i skattepliktig ålder). Men det är bara t.o.m. 1773 som underåriga barns namn skrivs ut, fr.o.m. 1774 står bara antalet (detta gäller i Båhuslän). Sedan dröjer det till början av 1800-talet innan barnens namn noteras igen. Men åldringar står dock med namn även efter 1773; man kan alltså se gamla föräldrar som före 1766 bara försvann spårlöst "under barnen" även om de blev långt över 63 år.
Kyrkoböckerna skulle användas som underlag vid mantalsskrivningen (se den länkade sidan överst här). Men hur noggrant man redovisade antalet underåriga barn är väl tveksamt - och kyrkobokföringen var ju inte heller felfri. Dessutom är mantalslängden en ögonblicksbild av vad som gällde vid skrivningen en gång om året; barn kunde både födas och dö spårlöst däremellan.
Ibland kan man se marginalnoteringar att en son eller dotter som ansågs "för liten" eller "klen" har "vist sig" vid skrivningen för att befrias.
Vad som exakt menas med "gosse" vet jag inte, men logiskt bör det vara någon omyndig som varken är son eller dräng. Det är ju inte många "gossar" man stöter på i längderna, men det fanns ju mängder av omyndiga drängar. Och sönerna redovisas ju som söner.
Förutom respektive hushållsföreståndare var de lokala förtroendemännen - nämndemännen och socknarnas sexmän - ansvariga för att befolkningen redovisades korrekt.
|
|
|
|
Av Agneta Schick - Onsdag den 15 juli 2026 kl. 08.44
|
Tack för utförlig information.
Det jag undrade över var praktiken som användes, hur man töjde ut på lagen eller tillämpade egen interpretation (bondslughet) utan att det blev direkt olagligt.
Jag har tyvärr inte tillgång till svenska böcker, bor i utlandet.
|
|
|
|
|
|
|