|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Lördag den 03 januari 2009 kl. 22.51
|
Jag sitter här och tänker,men egentligen skall man tänka när man diskar.
En gammal narkosöverläkare talade om för mig att han tänker som bäst när han står och diskar.
Jag skall försöka och och skriva med lillfingret,dom andra klumparna får ej plats på knapparna.
Det sägs ofta att allt var var bättre förr.
Men det gäller icke kvinnorna,dom blir bara bättre och bättre ju äldre dom blir.Jag vet.
I alla fall så är det så här i Båhuslän.
Försvenskningen kanske inte har lyckats helt.
Finns det andra förklaringar på detta fenomen.
Jag återkommer gärna om någon vill.
Nu skall det bli gott med brö och rekti sell.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Christian Andersson (Xian) - Lördag den 03 januari 2009 kl. 22.58
|
Hej Arne!
Du kanske skulle ta en liten rackare till sillen. För att fira jubileumet.
I denna afton är det tre månader sedan Arkivguidens Forum startades.
Christian
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Lördag den 03 januari 2009 kl. 23.24
|
Christian.
Det går allt bra med en rackare både före och etter sella.
Arkivguidens forum är ett stort lyft för mig.
Jag tipsar alla om Arkivguiden.
Jag har förstått att väldigt många läser Arkivguiden här i Båhuslän
Jag har fått så många påstötningar att jag skall skriva mera.
Dom kan väl för fasen skriva själva.
Christian, kan jag hålla på att skriva så här,eller vad tycker du.
Jag har barnbarnsbarn,men berätta för dom är lönlöst.
Nu får det räcka.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Jörgen Tollesson (Jts) - Lördag den 03 januari 2009 kl. 23.48
|
Självklart kan du fortsätta att skriva, Arne! Skriv det du har lust att skriva.
Men jag håller med om att de som läser här gärna kan skaffa ett användarkonto och skriva själva också.
Du (och alla andra med för den delen) har väl sett att det också finns en avdelning som heter Berättelser om gångna tider? Om du (tillfälligt) har tappat lusten för att gräva i arkiven, så kanske det kan vara en god idé att berätta om sådant som du har funnit hittills?
(Ändrat av Jts den 03 januari 2009 kl. 23.51.)
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 06.51
|
Berättelser om gamla tider,det måste jag nog fundera på tills i kväll.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Marita Persson (Marita) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 20.30
|
Hej igen Arne!
Det jag menade när jag skrev "mustiga historier" är berättelser och detaljer som gör personerna mer levande.
T.ex. så har en präst förargat sig över en av mina anor. Anan hade köpt en gammal gravsten och på baksidan av den hade han skrivit eländiga verser enligt prästen.
Jag hade gärna viljat läsa dessa verser!! När anan, som var betjänt åt en adelsman, dog ägde han 7 böcker vilket inte var så vanligt på 1700-talet. Tyvärr står det inte vilka böcker det var.
Sedan kan man ju i domböcker hitta lösningar på problem som man brottats i åratal med. Om hur jag äntligen lyckades lösa ett sådant mysterie har jag skrivit om här.
Ha det bra och hoppas att du åter hittar motivationen!
Marita
|
|
|
|
Av Carina Månsson (Carina) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 20.51
|
|
Det var en underbar historia om lösningen på dina problem, Marita. Förstår att du blev glad när du fick svaret.
|
|
|
|
Av Anneli Isaksson (Stormalen) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 21.17
|
Hej Marita och Arne!
Marita, intressant det du skriver om din svårfångade ana. Jag känner igen den ljuvliga känslan när man lyckas lösa tills synes hopplösa släktforskningsproblem. Domböckerna har hjälpt mig att komma vidare i flera fall. Man lär sig också mycket om hur människorna hade det. Ibland är det som att läsa en thriller. Där finns många intressanta notiser, inte bara om de egna anorna. Jag njuter i varje fall verkligen av att läsa domböckerna.
Ibland leder det till kontakter med andra forskare i andra länder. I Kinds häradsrätt hittade jag en gång en uppgift om en svensk som tagit värvning i VOC i Amsterdam i slutet på 1600-talet. Han skrev t o m när han seglade från Amsterdam till Batavia i Indonesien. Jag kontaktade det holländska riksarkivet, vilket ledde till ett ivrigt letande av en arkivarie där efter den svenske soldaten. Hon hittade honom tyvärr inte, men roligt var det i alla fall.
Arne, fortsätt och skriv, det är kul att läsa dina funderingar och vad det gäller barnbarnsbarnen, de blir kanske intresserade om du visar gamla kort och berättar om korten. Själv var jag tidigt intresserad av gamla kort(11-års åldern), men jag var nog släktforskningssmittad redan då.
Hälsningar
Anneli
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 22.02
|
Hej Flickor.
Jag känner till de lyckokänslor ni beskriver när man har hittat en svårfångad Ana.
Men det är svårt att beskriva dom känslorna.
Jag blir så konstig i bröstet,och får hjärtklappning ibland.
Men varför vill jag så gärna ha talat om det för någon annan,det kan jag inte riktigt förstå.
Det har till och med hänt att jag måste väcka gumman min för att tala om det.
Hon har vant sig vid mina konstigheter.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 22.47
|
Det känns som jag vill skriva något mera i kväll,men vad.
Det går bättre nu när jag använder lillfingret,varför så små knappar.
I dag har jag kärnat smör av fyra liter grädde,i morgon skall jag väga smöret,nu väntar juvliga tider.
I morgon blir det dammsugning och inkörning av ved och tända gravlycktor
Det är så rofyllt på en kyrkogård,man får så mycket tankar.
Berättelser om gångna tider får vänta.
Jag skriver nog något korthugget,men jag gör så gott jag kan.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Anneli Isaksson (Stormalen) - Söndag den 04 januari 2009 kl. 23.39
|
Gravlyktor, dem saknar jag faktiskt,blir så stämningsfullt på kyrkogården i mörkrusket, de finns vad jag vet inte alls i Holland. En holländsk turist i Sverige behövde en gång en bra lykta framför tältet på campingplatsen och vad hittade hon på ICA om en inte en fin lykta med ett kors på. Den passar bra till vårt tält, tänkte hon. Visst tyckte hon att det var konstigt med ett kors på lyktan, men vad gjorde det, den lyste bra framför tältet. Först när hon fick några kommentarer, begrep hon vad den var avsedd för.
Hälsningar
Anneli
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Måndag den 05 januari 2009 kl. 22.32
|
Jag tänkte att jag inte skulle skriva något på ett tag,det kan bli för mycket.
Men jag måste skriva om smöret,det blev ett kilo och åttahundrade och förtio gram.
åsså blev det ju kärnmjölk också,det är ju nästan bättre än brännvin,i smaken menar jag.
Man får ju bättre sångröst av brännvin,som väl alla känner till.
Egentligen tänkte jag skriva om en moster till till mig,hon var då nittiofem år.
Jag tänkte jag skulle snacka lite med henne,men hon höllde på och bakade,så hon hade inte tid.
Det var en stekhet julidag,hon hållde på med gräsklippning,men tyckte det var för varmt
så hon gick in och bakade istället.
Hon gnö inte beklagade sig.
Det får väl räcka nu.
Hårt bröd med tjockt med smör på nu,jädrar vad gott det skall bliva.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Måndag den 05 januari 2009 kl. 22.57
|
Det står skriv ett tilläg,så då får jag väl göra det.
Min hustru är av adelsläkt,om det är något att skryta med.
En förfader till henne blev adlad av kung Hans av Danmark år 1490.
Han fick namnet Laxerump.
Jag har fotostatkopia av adelsbrevet
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Christian Andersson (Xian) - Måndag den 05 januari 2009 kl. 23.03
|
|
Det var länge sedan jag drack kärnmjölk. Den fanns att köpa i affären. Jag vill minnas att det var gredelin kapsyl på flaskan. Jag vet inte om den försvann när man bytte förpackningar för mjölk och grädde. Här hade vi aldrig tetrapak. Det var i Göteborg som jag kom i kontakt med den nymodigheten. Min moster ställde en liter filmjölk ovanpå kylen. Den ramlade i golvet när hon öppnade kylskåpsdörren. Tänk så mycket filmjölk det går på en liter.
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Måndag den 05 januari 2009 kl. 23.26
|
Christian.
Nu fick jag mig ett gott skratt.
Det kan väl för fasen inte gå mer än en liter på en liter bara för det är Kärnmjölk.
Ja se götebörgare.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Christian Andersson (Xian) - Måndag den 05 januari 2009 kl. 23.39
|
|
En liter filmjölk som har exploderat är mycket att torka upp.
|
|
|
|
|
|
Av Per Thorsell (Perth) - Tisdag den 06 januari 2009 kl. 09.19
|
Tre frågor, Arne.
Vad har Du för verktyg när Du kärnar smör? Det kan väl inte vara en så'n där smörkärna med stöt som finns på hembygdsmuseerna?
Var får Du mjölken ifrån? Har Du egna kor också?
Vad har Du för en traktor? Grålle eller Munktellare?
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Tisdag den 06 januari 2009 kl. 09.51
|
Kärna smör är så lätt.Jag har grädden i en spann,och kör med elvispen.
Häller av kärnmjölken,tömmer i vatten och knådar med en slev,det bör göras minst 3 gånger.
Saltar och ältar och smakar av.
Grädden köper jag i affärer till halva priset (utgånget datum)då köper jag rubbet.
Grålle har jag en gammal sen 1948.
Fordar har jag två,en stor och en liten sen sextiotalet.
Ko har jag ingen,har haft en.
Skog har jag ingen egen,jag får hugga gratis i andras skogar.
Jag har varit rörläggare,oljemontör,och en massa annat.
Jag har även varit Överste Avloppsrensare på ett sjukhus.
Men jag har inte fått något Nobelpris än.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Christian Andersson (Xian) - Onsdag den 07 januari 2009 kl. 19.44
|
|
Har du någon cykel Arne? Min morbror har köpt en ny. En vinröd med tre hjul och cykeldator. Han säger att det bästa med cykeln är att man kan stanna och vila utan att behöva stiga av. Det sämsta är att man inte kan ligga ner i kurvorna. Så se upp om du åker in till stan.
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Onsdag den 07 januari 2009 kl. 20.13
|
Du har en förståndig morbror Christian,var rädd om honom.
Jag cykla på en gubbe i början av femtiotalet,sen dess har jag inte cyklat.
Vi hamnade i diket båda två,och gubben blev arg.
|
|
|
|
Av Marita Persson (Marita) - Onsdag den 07 januari 2009 kl. 22.02
|
Ja, det gäller att se upp för cyklister.
Min farfar lär en gång varit ute och cyklat i mörker utan lyse på cykeln. Då det var svårt att se något cyklade han mitt i vägen medan han tänkte att det nog inte fanns någon annan som var dum nog att cykla mitt i vägen utan lyse i mörkret. Men det fanns en till! Det blev en rejäl krock!
(Ändrat av Marita den 07 januari 2009 kl. 22.05.)
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Onsdag den 07 januari 2009 kl. 22.41
|
Marita.
Man skall väl inte skratta åt olyckor,men jag kunde inte låta bli,förlåt mig.
Fint namn du har Marita,så heter också min yngsta dotter.
Jag blev haffad av Landsfiskalen en kväll på trettiotalet för att vi var två på en cykel,
man var ju så hjälpsam mot tjejer på den tiden.
Jag ville ha lite medömkan av min Fader dagen efter.
Han sade bara,det vet du la för f-n att man inte får vara två på en cykel,
de en inte får göra ska en inte göra.
Jag har försökt att följa det beskedet,men jag har inte lyckats alltid.
Nu är det väl dags med hårt bröd och tjockt med smör och kärnmjölk.
Jag skrev en dikt år nittonhundraförtioett,jag tror jag tar den en annan gång.
Mvh.Arne
|
|
|
|
Av Christian Andersson (Xian) - Torsdag den 08 januari 2009 kl. 13.17
|
Arne
Har du varit med om att hissa upp en cykel i flaggstången? Det är ju lite knepigt att få den över flaggstångskulan, innan den ska ner igen. Det måste förstås vara en herrcykel. Helst någon annans. Samma sak med flaggstången.
|
|
|
|
Av Arne Johnsson (Rämma) - Torsdag den 08 januari 2009 kl. 15.55
|
Christian.
Tack för tipset,man lär så länge man lever.
|
|
|
|
|
